Att kunna sjunga

Att kunna sjunga måste vara den största gåvan en människa kan få. Tätt följd av att kunna lyssna på en människa som kan sjunga.
För den sakens skull åker man över kontinenter, köar i dygn, trängs bland hundratusentals andra, svimmar och nästan dör mot kravallstaketet.
Eller offrar en stor del av sin månadslön för en skymd plats på tredje raden för att åtminstone få höra det   överjordiskt vackra vibratot från sin favoritsångerska.
Sången är den starkaste kommunikationen mellan människor.
När tre arga brudar vill göra upp med patriarkatet går dom in i en kyrka och sjunger Rachmaninovs Ave Maria. Två av dom kastas i fängelse och sitter där än, isolerade från varann och världen utanför, under förhållanden som inte Putin vill tänka på när han sitter vid frukostbordet med sina tonårsdöttrar.
-Pappa, va sjöng dom?
-Va?
-Va sjöng dom för nåt?
-Eh, vilka?
-Dom där tjejerna duvet..
-Nä, jag vet inte. Ät upp nu.
-Pappa. Vad betyder Pussy R..
- Tyst nu och ät upp!
Sången kan få den starkaste man på fall, nåt som jag skulle önska att alla körer världen runt hade i åtanke när dom sjunger Bogoroditse Devo den närmsta tiden, i varje fall så länge tjejerna i Pussy Riot sitter i fängelse, men varför inte för alltid i fortsättningen?
Sången kan få världsordningar att rubbas, apartheidsystem att avskaffas, Mandela fri.
När Marian Anderson inte fick sjunga i Concert Hall i Washington på grund av sin hudfärg avsade sej Eleonore Roosevelt ordförandeskapet i styrelsen och sa att Marian fick sjunga var hon ville i Washington. Hon sjöng Ave Maria vid Lincolnstatyn inför 200.000 människor.
Konserten blev historisk, ingen minns vilken opera hon inte fick sjunga i.
Kvinnor och sång är en livsfarlig kombination och förklarar också med vilken kraft dom folkkära sångerskorna detroniseras.
Birgit Nilsson -  den största, bästa - blev efter att ha lagt en hel värld för sina fötter sågad när hon kom till stockholmsoperan. Nån kritiker tyckte att hon sjöng falskt .Andra hängde på och skrev att hon var slut och dom hade förstås fel eftersom Birgit Nilsson aldrig tar slut. När hon dog låg det två tulpanbuketter utanför Operan och den ena var min.
Alice Babs - den klaraste, modigaste, svängigaste - som bröt ny mark med att sjunga jazz, som sjöng varenda schlager som fanns, som joddlade och klättrade fritt i oktaverna, som nådde internationella höjder med Swedanes, som fick ett specialskrivet oratorium av Duke Ellington och fortsatte att utbilda sej till klassisk sopran - blev lustmördad av en kritiker i DN och flydde till Spanien.
Monica Zetterlund - som alla minns med så stort vemod - buades ut på en scen i Södertälje.
Agneta Fältskog - utan vilken ABBA inte hade blivit vad det blev - jagades ur landet.
Carola - stannar tappert kvar på sin post men får utstå både spott och spe.
Är det inte dags att vi tar tillvara på våra största naturrikedomar?
Älskar dom, ärar dom och erkänner att det är dom som ger oss tillväxt och kraft.
Våra sångerskor som lyser upp vintermörkret inom oss.
En av dom är Rigmor. Hon sjunger på Oktoberteatern ikväll.
En man ringde och undrade om det gick bra att hämta ut biljetten en halvtimma innan.
Han tänkte flyga från Skellefteå.