Mona

På kafferasten cirklar diskussionerna. Är Mona värdelös eller är hon bara utsatt för häxjakt? Varför får inte Fredrik utstå spott och spe för sin trista arrogans, och är inte Maud ett bakslag för feminismen och synd på Gudrun som eldade upp sina chanser och tillbaks till Mona, vad vill hon, vem är hon och framför allt varför?
Ett större sällskap lämnar restaurangen bredvid teatern och vi står och ser på dom. Dom stannar upp och vet inte vilken väg dom ska ta. Nån pekar in mot Slussgränd medan nån annan pekar upp mot Olof Palmes plats. Dit går vi. Nej dit.
I mitten ser vi Mona. Bakom henne två livvakter med hökblickar åt alla håll.
Vi står tysta på trappan utanför entrén, plötsligt är vi i händelsernas centrum. Kanske är det vi som ska peka ut rätta vägen åt dom, kanske är detta vårt historiska tillfälle.
Tystnaden är ödesmättad. Nu tar dom snart ett beslut. Nu gäller det att handla snabbt.
-Mona! säjer Dennis. Han river fram sin mobil. Livvakterna stelnar.
-Kan jag få ta ett kort på mej och dej?
Mona ler. "Jamen, självklart" säjer hon och dom lägger armen om varandra och Dennis säjer att han vill att hon ska bli hans nya statsminister och hon säjer att det vill hon också.
Jag fumlar med mobilen och lämnar över till Jonas som tar en mycket bild på ett ögonblick i valrörelsen.
Sen går gruppen upp i Slussgränd, ja, det var väl den vägen vi också tyckte att dom skulle gå.
Vi sa till och med "Lycka Till" om jag minns rätt.