mama Mia!

Jag har sett filmen två gånger. Det är så bedövande bra gjort, så musikaliskt genomarbetat in i minsta sceneri och så fyllt av humor. Nån nobelpristagare i litteratur fick frågan om det var något mer han önskade att han hade gjort i sitt liv?- Skrivit librettot till Guys and Dolls, sa han. Om jag fick önska något trots att jag inte fått nobelpriset i litteratur, så var det att ha fått skriva och regissera Mama Mia. Inte för stålarnas skull. Men för att ha gjort en film så får så många människor att gråta äkta tårar och känna stor livsglädje. Någon har också sagt att filmen återdemokratiserar kvinnors sexualitet och sensualism. Det gör den nog. När Meryl Streep står på en hög klippa i Egeiska havet och sjunger "The winners take it all" så förmedlar hon under några få intensiva minuter all den smärta, sorg och vrede som det tagit århundraden för kvinnorrörelser att formulera. Under den sången är det knäpptyst i salongen på Heron City. Jag menar, det är så. The winner takes it all. Se bara på DNs exponering av konflikten mellan Suzanne Osten och hennes chef vid Stockholms Stadsteater, Benny Fredriksson.
Den ene vill lägga under sig den andras verksamhet och ta ifrån henne scen och budget. DN ger Suzanne en knapp fjärdedels ruta på kultursidan. Benny får nästa dag hela förstasidan och två helsidor samt nästa dag ytterligare en helsida. Man kan säja att hon får 5% och han 95% av utrymmet i landets tyngsta kulturdel. Om man skulle låta allting handla om vilken betydelse dom två har haft, har, och kommer att ha för teatern i Sverige skulle procenten bli det omvända. The winner takes it all. Men i sagorna är det loosern som vinner till sist. När Meryl Streep springer upp till sitt dotters bröllop har hon sina tre ex i hälarna. Dom har lämnat sina projekt och positioner ute i vida världen och tagit sig den lilla grekiska ön. Bara det är uppseendeväckande. Tre frånvarande fäder bestämmer sig plötsligt för att bli närvarande .En av dom bestämmer sig dessutom för att ta ansvar för sina känslor för ön, mama Mia och hennes dotter. Han står där på klippan och tar emot all ilska.. Samlar sej. Skiter i att han är Pierce Brosnan. Tar ett djupt andetag. Sjunger! Det är som att se en svan klappra iväg över vattnet och äntligen lyfta. Handlar inte filmen inte egentligen om män ? Som ger fan i om dom är winners eller looser, som befriar sig från sina gamla trånga kostymer och kommer ut som människor? Jag vill tro så, för han är fin, Pierce Brosnan. Han hade ställt upp för Suzanne Osten också om hon hade frågat.