söndag 1 augusti 2010

Jag är på besök i min hemstad Helsingborg. För varje gång är det än mer som ett besök. Pappas födelsehus ligger kvar vid en spårväg som inte längre finns och min mammas födelsehus som låg vid det gamla kappridningsfältet är det enda gamla huset vid ett dystert landskap av lågprisaffärer som ligger fult utplacerade på mina gamla jaktmarker. Där cyklade jag till skolan med andan i halsen, där hängde jag i knävecken i ett träd, ramlade ner och stukade armen, tog mitt första tjuvbloss på ett torrt grässtrå, vallade grannens hund som rymde, tittade på fula gubbar som spelade kort, såg mina första zigenare. Fältet var farligt, förbjudet, underbart. Igår köpte vi en ny tvättmaskin till min mamma där. Mitt eget födelsehus ligger på en gata som i mitt minne var prydlig och välskött. Idag växer ogräset högt på dom breda trottoarerna. Huset är i och för sej på väg mot en ny framtid, skinande vita fasader, jättealtan och stensättningar i trädgården. Jag vill inte säja att det var bättre förr men det var det.
Då låg huset i en trädgård med stora fruktträd där jag byggde kojor, bärbuskar, damm med näckrosor och guldfiskar, växthus med tomater, gurkor, meloner och vindruvor. På kvällarna lekte vi Påven Bannlyser och Pjätt och Tåget är tio minuter försenat - en lek som borde vara ständigt aktuell - och Kurragömma mellan krusbärsbuskarna. Man behövde aldrig vara hungrig i en sådan trädgård, aldrig ha tråkigt. Nu är trädgården på väg att bli ett av dom där stenrikena som är så poppis. Olika fyrkantiga stenar i olika grå nyanser med en och annan grästuva som spretar upp som dekoration. Det ska vara lättskött. Men det är tråkigt.
Jag är i alla fall glad att mitt gamla hus har fått en fin fasad. Fasader är viktiga i min gamla hemstad. Dom ska helst vara vita eller kanske rentav svarta med gigantiska fönster, inte i brunt ramlösategel som förr.
Om man vill undersöka om det finns nån sanning i det rödgröna mantrat att klyftorna mellan rika och fattiga växer, kan man besöka min gamla hemstad. Förr gick det att avläsa vilken samhällsklass man tillhörde i dom olika stadsdelarna. Ju rikare, ju
längre norrut. Men något riktigt fattigt område fanns inte, inte heller några riktigt dåliga kvarter. Ett och annat hus var uselt men det revs kvickt. I mitt minne var det inte så stor skillnad mellan hus som låg nära vattnet och dom som låg längre upp på
landbacken. Det fanns en stadsträdgårdsmästare som utjämnade skillnader genom att åstadkomma fantastiska parker och
oaser överallt i stan.
I dag har dom mycket, mycket rika lagt beslag på hela den två mil långa strandremsan. Där tävlar arkitekturen och designen med varann, ofta i tomma hus eftersom ägarna sommartid är nån annanstans. Dom flesta kör därför stensatt. I fiskeläget Råå
hade jag klasskompisar vars föräldrar hade med sjön att göra. Dom var vanliga människor precis som vi andra,men utan anlag för sjösjuka. Idag vallar sommargästerna sina hundar längs stranden och hälsar på varann i ansträngt avspänd ton, som om
dom inte drömt om nåt annat i sina våta drömmar än ett liv ombord på en fiskebåt i kraftig sjö. Nej, jag vill vara en sån som
gnäller om det var bättre förr. Men det var det. Två kvarter från min mammas HSB -hus har Bandidos fått en lokal! Kiosken där
mamma kunde gå och köpa en kvällstidning när hon kunde gå är nu igenbommad, nerklottrad och helt igenväxt av ogräs. I ett
vanligt kvarter, där hederliga människor bor i sina dyrt betalda små bostadsrätter!
Området som kallades Söder och var ett typiskt sosseområde där ett pittoreskt Folkets Hus låg ser idag ut som i Harlem. Överallt, mitt i stan - bortglömda, förslummade, igenvuxna stadsdelar för människor som ändå betalar skatt. Medan stränderna bebyggs och bebos av människor som kanske inte gör det. Nej - så var det inte förr.
När jag kommer hem tittar jag ut över dom nyklippta gräsmattor och häckarna. Överallt små barn men ingen leker längre kurragömma eller bygger kojor i träden Dom studsar upp och ner, upp och ner, upp och ner - på sina studsmattor. Timme ut och timme in. Sommaren lång.
Visst fan var det bättre förr!