torsdag 20 september 2012

Vi är i slutrepetitionerna av Lille Prinsen, Antoine de Saint-Exuperys barnbok om den lille utomjordingen som kommer till vår planet på besök.
Hans öppna blick för saker och ting som pågår, hans frågor till människor som håller på med sina göranden, blir också mina frågor dom här dagarna innan en premiär.
Igår såg jag Uppdrag Granskning på ettan och ett porträtt av en av landets mäktigaste män - Per Schlingmann, spinndoktor åt Reinfeldt, som gav sin syn på tillvaron.
Sverige är ett företag. Välfärdssamhället är vårt varumärke. Regeringen är en pr-byrå.
Spinndoktorn spinner slogans med spindelns snabbhet. Funkar inte "ta ansvar för Sverige" så spinner han en ny "nu investerar vi i framtiden"  och funkar inte det så har sossarna säkert nåt annat gammalt honnörsord som kan användas.
Det är nu jag hör den lille prinsens ängsliga fråga.
Om Sverige är ett företag och ska drivas som ett sånt - vad är det som ska säljas? Vilka är varorna?
Är det  rentav vi? Jag?
Jag känner hur det fladdrar en liten prislapp i nacken när jag smyger ut i min pyjamas för att hämta tidningen. Det underliga är att om jag nästa morron skärper mej, går ut nyduschad och klädd i dom nya jeansen så har den röda realappen med halva priset bytts ut mot en vit.
Där står nu, hoppas jag, mitt rätta värde.
Det är svårt att veta sitt rätta värde eftersom det är yttre faktorer som bestämmer priset.
Skånsk dialekt. Kan vara bra i Skåne. Inte så bra i trakterna runt Stureplan.
Kvinna. Kan var bra upp till trettio. Sen snabbt prisfall.
Brunett. Kan värderas högt av den lilla exklusiva skara som inte föredrar blondiner.
Älskar Dvorak, Bach, Miles Davis och nu blir det Antikrundan.
Sysslar med teater. Obs! sysslar.
Ok. In i domuskassen, ner i Myrornas insamlingslucka.
Jag tror finns många trevliga bekantskaper att göra där, folk som plockat av sej prislapparna för länge sen och nu sjunger All you need is love i väntan på bättre tider.
Lille Prinsen åkte tillbaka till planet B612 och till sin blomma.
Hon var den värdefullaste av alla, eftersom det var henne han hade vattnat och skött om.
Så kan man också se det.