Ninnes blogg

Maskiner. Dom kommer ut nu, efter en kall vinter. Dom är överallt, i varenda gata och framförallt är dom utanför mitt hus. Sen jag flyttade hit, till en sjönära hyresrätt för att njuta lugn och ro, har jag fått en överdrivet känslig inställning till män och maskiner. Förra pingsten slipade en granne sin altan från 8.30 till 20.30 i tre hela molnfria dagar, och han gjorde det med en handslip för att vara säker på att processen skulle vara lång och grundlig. Övriga söndagar när havet ligger blankt och björken lyser i skir grönska kan vi förutom koltrasten och göken höra granne tvås nya högtryckstvätt, granne tres nya trimmer, granne fyras nya motordrivna häcksax, granne fems gamla gräsklippare som först inte går igång till allas lättnad, men sen tar revansch i ett moln av rök över frukostbordet. Som ju ska vara ute, hade ,man tänkt.
När dom små maskinerna äntligen tystnat flyger en konstflygare i sin flygmaskin över den fjäderlätta himlen fram och tillbaka, upp och ner i ändlösa åttor timme ut och timme. Han avlöses av vattenscoootern som far som en galen anka fram och tillbaka över vattnet och när kvällen är inne ligger en tung bensindoft över altanerna lagom till grillen. Då kommer motorcykeln fram. Den ska testas. Om och om igen. När den äntligen drar ut on the road är natten inne och månen går upp.
tystnad. Tills 7.20 nästa morron.Då kommer grävskopan, åtföljd av lastbil med, vi snackar sten, som ska vältras ut vid stranden i tre veckors tid. Det är stor sten, lite mindre sten, ännu lite mindre sten, sen grus, sen ännu lite mindre grus och det är framförallt maskiner som ska fram till varje pris. Priset är mina sex ompysslade, praktfulla rosenbuskar som just har fått blad och knopp plus havtornsbusken Julia.. Dom står i vägen för maskinen, dom lyfts upp och trycks in i en häck för att sen, när alla stenarna är på plats, "återställas". Ja, inte Julia, för hon har kastats på backen för att en gren hängde ut över vägen. Jag svär en del, ringer en del samtal, diskuterar en aning för mycket med mannen i grävskopan. Han har keps. Under kepsen två ögon, näsa och mun ungefär som man ritade i teckningen i skolan. Jag ser honom åka fram och tillbaka längs vattenbrynet varje morron med sina stenar. Plötsligt en dag ringer han på. Han vill ha vatten. Det ska återställas nu. Grannens slang dras fram, gropar grävs, alldeles för grunda tycker jag, det vattnas, alldeles för litet, tycker jag och det hela ska framförallt vara klart innan fyra och klockan är kvart i. I tre veckor har maskiner kört fram och tillbaka och donat med stenar, minutiöst har hög på hög placerats med förträfflig noggranhet, med tanke på att nästa höststorm kommer att föra upp ett högvatten som rör om allting igen. Därefter tjugo minuter för att återställa sex rosenbuskar med meterlånga rotsystem som stått och torkat i en häck i tre veckor. En av killarna måste dra. Jag tar över slanger och vattnar i gropen. Det räcker! ropar kepsen. Jag får inte stopp på vattnen, munstycket är sönder. Sluta! skriker kepsen. Jag tar slangen för att gå mot till husväggen och stänga av och strålen går av alldeles fri vilja i en vid båge rakt in i grävmaskinen, in under kepsen. Han flyger ut som en geting, har sån fart att han hänger ett tag i luften innan han landar och då är han bindgalen. Jag vill inte föra vidare vad han skriker men jag har aldrig hört nån vara så arg på mej. Jag uppfattar att han försöker undvika ordet "kärring" utan det blir "människa!" istället samt att han vrålar "släpp slangen!" Jag antar att han tror att jag ska fortsätta spruta på honom och det tänker jag inte göra, jag hade inte tänkt spruta på honom alls, så jag släpper slangen och den far i vilda cirklar genom luften och sprutar ner allt som finns där. Själv springer jag in i mitt hus och låser dörren. Jag behöver vila mej känner jag. Inga män, inga i keps, inga maskiner, inga arga män i keps och maskiner, det är ingen bra kombination.
Dan därpå kör han fatt mej med sin grävskopa och ber om ursäkt, ja, om förlåtelse faktiskt. Sen kör han iväg och det blir tyst.
Det är så tyst att jag inte ens vill använda fönen.